Mina vändpunkter i min bok är de konflikter jag nämnde i den tidigare loggboken. När hon tillslut listat ut vad hon vill med sin man, när hennes kompisar tillslut inser att det är den gamla Lexi som är tillbaka, när hon vet vad hon ska göra med sin älskare och när hon hittar en utväg från sitt jobb. 

Min bok har tydliga preperiter och upplösningar man märker när allting lösts upp och Lexi är då mycket lyckligare som människa. Det är många upplösningar i min bok, men den största för Lexi är när konflikten mellan hennes bästavänner löses upp. 

 

Under de tre åren som Lexi har glömt bort har hon även misst sina 3 bästavänner. Och i boken får man läsa om när hon gör allt för att få dem tillbaka. Hon ger dem presenter, muffins fina komplimanger och är allmänt snäll mot dem. Men i början får hon ingenting tillbaka. De tar inte emot presenterna och de hånar bara hennes muffins hon har lagt fram. 

 

Men till slut när Lexi bryter ihop framför Fi, inser Fi att den gamla Lexi verkligen är tillbaka och får då själv skuldkänslor för att ha orsakat Lexis utbrott. Detta leder då svagt till att Fi och Lexi umgås igen. Fi hjälper även Lexi med att låtsas att hon har fått tillbaka minnet så hon då kan skaffa sig tillbaka sitt jobb. Man märker väldigt tydlig på Lexi att hon blir en mycket gladare och lyckligare människa när hon och hennes bästa kompisar nu är tillbaka på ruta ett och gör allt för att det ska bli det samma som det var för 3 år sedan. Handligen blir mycket mer "gladare" och man får ett leende på läpparna när man läser de sista kapitlen. Boken slutar lyckligt och jag antar att hon levde lyckliga i alla sina dagar då hon verkligen förtjänar det!

 

Jag tycker den här boken har varit bra och jag har verkligen fastnat i den när jag väl läst den. Det sämsta med boken är de långa kapitlena då det känns som det tar mycket längre tid än det gör att läsa boken. Annars har den verkligen innehållit allt jag gillar i en bok, kärlek, drama och vänskap. 

De största konflikterna i boken är dem inom Lexi. Eftersom hon glömt 3 år av sitt liv och ändrat sig själv helt och hållet under dessa 3 år måste hon nu anpassa sig till den människa hon blivit. Hon är chef på ett mattföretag där hon själv jobbade för 3 år sedan. Nu är hon chefen alla är rädda för och går inom ökennamnet "kobran". Hon bossar upp sig mot de anställda och trycker bort alla i hennes väg som har med framgång att göra. Men det är inte bara hennes inre konflikter.

Hon har även externa konflikter med sin man som hon inte alls känner några känslor för. Hennes föredetta bästavänner hatar henne nu på grund av hennes bossighet som chef. Och hon har även haft en älskare de senaste 8 månaderna som gör allting för att övertyga om den kärlek som de känt för varandra men som Lexi inte alls kommer ihåg någonting av. Men ju mer de träffas får hon faktiskt känslor för honom, känslor som hon inte alls har för sin man Eric. Där hon inte känner någonting och blir obekväm i hans närvaro. Men ändå kan hon inte acceptera att hon har haft en älskare.

För inte skulle hon, Lexi kunna göra något sådant mot någon. Hon behöver bevis för att kunna tro på det Jon (älskaren) säger. Men vart hon än letar kan hon inte hitta något. Inte ens ett enda litet foto på dem två. Detta gör då att hon tvivlar ännu mer på det han säger. Tänk er själva, att ha förlorar 3 år av sitt liv och nu kommer en man hon inte känner igen fram och säger att de älskar varandra och att hon skulle lämna sin man för honom. Jag vet själv inte om jag skulle tror på mannen. Det skulle kräva en hel del bevis och förklaringar för mig som det även gör för Lexi.

 

Hennes vänninor säger att han är en kvinnotjusare, att han söker sig till rika kvinnor där han säger allt en kvinna vill höra. Och att han även har varit på dem, för att försöka göra så de lämnar sina män. Så vad är förklaringen till detta? Är han hennes älskarinna eller vill han bara ha hennes pengar?

 

En annan stor konflikt är den mellan hennes förra bästavänner. Varför är dem inte bästavänner längre? Vad har hänt under dessa 3 åren som Lexi helt glömt bort efter olyckan? 

Lexi gör allt för att få ett tillfälle att prata med hennes 3 förlorade bästavänner. Hon tror att allting är som vanligt. Som det var för 3 år sen. Men det hon inte fattar direkt är att dem hatar henne. Hon har behandlat dem som skit, under hennes tid som "kobran". Nu försöker hon få dem tillbaka på hennes sida. Försöka göra så dem förstår att hon är den gamla Lexi igen. Men det funkar inte. Alla på kontoret som jobbar under henne, hånar henne istället. De sätter lappar på hennes rygg och avbryter henne i hennes framföranden. Kommer det någonsin blir dem 4 igen? 

 

 

EJ KLAR!

I min bok är det väldigt lite miljöbeskrivningar då de fokuserar mer på personerna som är med i boken eftersom hon lär känna alla på nytt. Men man får ändå en bild i huvudet som beskriver allting bra. Dock skulle jag vilja ha mer av de 5 sinnena då det mest blir synen som kommer med. 

I Lexis lägenhet som hon helt glömt bort hur den ser ut möts man av ett starkt ljus när man går innanför dörren. Alla väggar är vita och även den stora dyra hörnsoffan som står mitt i vardagsrummet är benvit. Som även är en stor reva i under kudden. Men det vet ingen förutom Lexi om. Allting i den stora takvåningen är lyxigt och jag kan tänka mig själv att lägenheten luktar nytt och fresht då det inte finns ett dammkorn som ögat kan nå då deras hushållerska Gianna gör allting åt dem i hemmet. Hennes man Eric är väldigt nöjd med det intelligenta ljussystemet dem har installerat i lägenheten som gör att lampan tänds när man kommer in i ett rum och den släcks även när man går ur det. Man kan även ställa in om det ska vara nattljus, starktljus eller discoljus. Som behövs till alla deras middagar de har. Det bästa rummet, som jag tycker, är hennes enorma walk in closet med kläder från de allra dyraste märkena upphängda inom färgordning. Med en stor spegel som visar dina finaste former. 

 

Av beskrivningen som man får ut ur lägenheten tänker jag mig som det ser ut i de flesta kändisars hem som man sett på TV och andra bilder. Alltså väldigt öppen planslösning med stora rum och väldigt ljus inredning. Att det luktar nytt och fresh som i samma lukt som en möbelaffär. 

Min bok har en tydlig huvudperson som heter Lexi. Hon har vaknat ur en bilolycka och har glömt bort 3 år av hennes liv. Man får följa hur det är för henne att träffa alla hon helt glömt bort.Man får inte någon speciell personbeskrivning om hur hon är eller hur hon ser ut men man får hela tiden hintar om utseendet och personligheten lite när som.

Det finns många bikaraktärer i boken sjuksyster, hennes man, hennes mamma och syster och hennes kompisar.

 

Som jag skrev tidigare har lexi precis vaknat upp ur en bilolcka som hon inte kommer ihåg något av. Inte heller de 3 tidigare åren av sitt liv. Lexi tror att hon lever samma liv som för 3 år sedan med sina två bästa kompisar och den nya lilla lägenheten hon precis haft råd att köpa. Men lexi har inget av detta kvar utan hon är nu gift med sin Armanimodell-snygga man Eric som är miljonär och beskrivs väldigt bra i en del av boken där hon träffar honom för första gången.

Hon kommer inte ihåg någontin av vem han är eller hur han ser ut. Eric försöker göra allting för att hon ska komma få tillbaka sitt minne och att deras normala liv ska ta fart igen. Eric verkar vara en väldigt omtänksam man då han alltid kommer med rosor och säger starka ord som beskriver hans kärlek till henne.

 

Lexi verkar ha varit en väldigt omtänksam och livfull tjej de 3 tidigare åren än vad hon varit de tre sista åren. Hon har helt ändrat livsstil och är nu en kvinna med en rik man. Hon går ständigt till gymmet och äter ingenting med kolhydrater i. Hon har allt en kvinna drömmer om, en klädgarderob med alla möjliga märken som rymmer ett helt rum, en snygg man, en takvåning som är värd flera miljoner. Men inget av detta kommer hon nu ihåg och hennes personlighet är som den var för 3 år sen då hon inte brydde sig alls om hur hon såg ut. 

 

Än så länge har man inte fått uppleva så mycket händelser i hennes liv då hon har legat i en sjukhussäng och försökt lära känna alla nya personer på nytt. Men man fastnar ändå i boken då man hela tiden vill veta vad som kommer hända och ifall hon kommer få tillbaka minnet. 

Jag själv känner inte igen någon i boken som mig själv eller någon annan jag känner. Men jag skulle gärna kunna vara vän med Lexi som den personen hon var 3 år tidigare innan hon blev en rik tjej med utseendefixering. Då verkar hon ha varit en person som verkligen tar hand om sin omgivning och gör så att alla ska bli nöjda.  Men jag fastnade i boken direkt från första sidan ändå då författaren skriver på precis det sättet jag gillar.

Boktitel: Mitt nya jag

Titeln kanske inte fångar mitt intresse så mycket. Utan det är mer hela framsidan i sig och att jag fastnar i baksidan på boken. 

När man börjar läsa boken förstår man titelns mening men det är inget man skulle kunna lista ut själv av att bara se den första gången.

Jag får ett intryck av att personen som boken skrivs om är väldigt lik mig själv och fastnar då mer i texten. Hon beskriver väldigt starkt vad hon tycker som gör att man kan föreställa sig situationen själv. Jag gillar att den skrivs med vanligt talspråk och det är det som gör att jag vill läsa mer av boken. 

 

Författaren inleder med att berätta om en händelse som hände för 3 år sedan i huvudpersonens liv och boken är skriven i ett jag perspektiv. Där författaren vet allting om huvudpersonen. Det är en utekväll med hennes 2 bästa kompisar. Hon ska springa efter en taxi som slutar med att hon faller i marken och allt blir svart. Huvudpersonen presenteras inte på något speciellt sätt mer än att man får reda på att hon är väldigt osäker i sitt utseende då hon blir kallad "snetand" för hennes tänder och att hon hatar sitt krulliga hår. Det första kapilet får man endast beskrivet vad som hände den kvällen och man har ingen aning om att boken ska handla om att hon förlorar minnet och inte kommer ihåg 3 år av sitt liv. 

Jag har verkligen fastnat i boken och ser fram emot vad som ska hända i den!

Hej Cornelia!

 

Jag hoppas att dina 3 år på gymnasiet har hållit dina förväntningar du haft att du skaffat många nya vänner och att du verkligen tagit skolan på allvar men samtidigt haft kul på vägen. Jag hoppas även att du har betyg som du är nöjd med till högskolan du sedan ska börja på och att du har planerat dina läxor och uppgifter bra så du inte stressat dig för mycket. Att du lärt dig att tillåta dig vara lycklig och att du fortfarande har kontakt med dina fina vänner. Det skulle vara bra om du hade försökt lära dig gilla spanska då jag vet att det är det värsta du vet, men som alltid mamma sagt är det bara att kämpa på och gilla läget. Det skulle vara kul om du verkligen utvecklat dina kunskaper inom median och kanske har fått ett litet "jobb"som att tex fota ett bröllop. Då jag vet att det är något du alltid velat göra. Om detta inte hänt vill jag bara säga att du ska hålla fast i dessa mål och se till att kämpa för att få de uppfyllda. Kom ihåg att du vill ha ett jobb som är kul och inte bara jobba för att tjäna massa pengar. Du lever bara en gång och se till att du gör det du älskar när du lever! 

Hur det än har gått ska du vara stolt över dig att du tagit dig så långt och snart ska ut i arbetslivet för att leva vuxenliv, jag hoppas att du inte är allt för rädd inför framtiden och att du ser till att flytta hemifrån så fort du kan och skaffa dig en egen frihet. Kom alltid ihåg att det som inte dödar dig gör dig starkare. 

 

Stora kramar Cornelia 16 år. 

Jag sitter på en stubbe i skogen. Det är mörkt, det enda som syns är en gatlykta som lyser mellan träden långt borta. Jag ryser till, det är kallt och fukten börjar kännas genom skorna. Nattvinden börjar sakta ta sig och det blir kallare för varje sekund som går. Träden rör sig fram och tillbaka, då och då faller en gren ner och gör ett skrämande läte när det landar på löven. Samma ljud som när någon trampar på löv. Skogen är obehaglig den här tiden på dygnet. Men jag väljer ändå att sitta kvar här och ta in den lätta luften genom djupa andetag enda ner från lungorna. Det luktar fukt blandat med mossa och barr, samma lukt som den när man går ut en tidig morgon innan dagget hunnit torka. Nu börjar vinden ta ett hårt tag i träden och det är dags för mig att gå hem. 

...Det var något speciellt med Pancha och han kunde inte mista sin chans att ta reda på vad det var. Det gick 2 år innan han bestämde sig att ta modet till sig för att prata med henne. Efter alla dessa år han sett henne gå fram och tillbaka med en kropp som såg allt mer sliten ut.

 

Hon såg äldre ut än hon var då allt jobb hade tagit hårt på kroppen och ansiktet glittrade inte längre av solen. Även idag gick hon förbi med sin bror springandes bredvid och en vattenhink bärandes i högra handen. Man såg att den var tung då hela kroppen var lutad åt höger och hennes steg korta. Det var nu han skulle finna modet att gå fram och få ur sig några ord. Efter mycket tvekande gick han tillslut fram med försiktiga steg. Hon märkte honom inte förrän han  stod precis framför henne och han frågade om hon behövde hjälp med att bära vattnet. Utan svar drog han snabbt tag i vattenhinken och började gå med tunga steg bredvid Pancha. 

 

De gick tysta en lång stund innan Pancha tillsut öppnade sig och började prata. Hon berättade om sitt liv och tillslut kunde han inte avbryta henne. Hennes liv var ingen dans på rosor. Föräldrarna hade dött i en bilolycka för 4 år sedan och Pancha hade då själv uppfostrat sin bror. De bodde i en liten hydda med endast ett rum. Varje kväll när det blev mörkt och hon hade nattat sin bror tänder hon fotogenlampan och i ljuset kunde hon då se sin mor. Det var detta som fick henne att orka. 

Hon stannade upp vid hyddan hon precis hade berättat om, denna gången var det hon som drog åt sig vattenhinken. De sa hej då och han började gå tillbaka med lätta steg till dit allt började.